En liten smula

En liten smula i Norrtälje tilldelades 2004 utmärkelsen Årets konditori. Det kan man förstå efter ett besök där.

Man kör mot hamnen, förbi hamnen (ta sikte på de höga tornen), över bron och direkt in till höger. Parkera där. Därifrån är det 50 meter till caféet.

Det är en väldigt personlig servering. Hela stället ser lite grann ut som en lägenhet, med olika rum (i två våningar) och möblerat lite fritt & blandat.

Det är en trevlig sittning, speciellt en trappa upp. Det är soffor och fåtöljer där uppe. Man beställer och betalar vid disken. Sedan får man oftast en numrerad flagga och kan gå och sätta sig och vänta. Att personalen bär ut fikat är bra service, som nästan helt är borta på fik i Sverige numera. Det är extra välkommet med tanke på den branta trappan upp!
Viktigare är dock att det personliga går igen i det som serveras. Allt görs på plats och ambitionsnivån är hög. Det är dock inte fokus på teknik så mycket, utan just det personliga och hemlagade. Bakverk tillåts vara ojämna i kanterna. Det är inga prydnadsföremål som på tekniskt drivna konditorier.

Det är en typisk hemma-känsla och rätt avslappnat. Ingen musik. Utesittning finns, på baksidan mot innergård.

Alla bakverk kommer med en liten kula hemgjord glass; ett trevligt grepp. Det känns aningen lyxigt och påkostat.

En enig smakpatrull påstår att ostkakan med citronsmak och maräng på toppen är bland det bästa man kan fika på, överhuvudtaget. Det är dock för sällan denna godbit syns till (se bilden nedan, i bakgrunden).

Vi saknar information om bullar och kakor då vi vid varje besök har haft svårt att motstå tårtbitarna.

Väl värt en resa i sig, som det heter i andra guideböcker.