Wien

Det är obegripligt egentligen att man inte tidigare vallfärdat till caféernas Mecka, Wien alltså. Det sägs ibland att caféet och det europeiska kaffedrickandet uppfanns här, efter att turkarna efter en belägring av staden på 1600-talet ska ha lämnat kvar säckar med mystiska bönor. Stadens första café ska ha öppnat så tidigt som 1685.

Det som är sant är i alla fall fall att en stark cafékultur utvecklades här under sent 1800-tal. Folk spenderade långa tider på café, läsande tidningar, debatterande politik eller med att spela spel. Detta är idag fortfarande en slags flytande definition på vad som räknas till ett riktigt wienercafé – finns det inte en stor uppsättning tidningar att läsa, kan man inte spela eller bara hänga så länge man vill så anses det inte vara ett riktigt café.

Vienna
Ingång till Cafe Bräunerhof, med sitt tidningsställ. Det sägs att stället köper dagstidningar för över 10.000 kronor i månaden
.

Vad dricker man då på café här? Just i denna stad så har man egna definitioner och namn på kaffet, till skillnad från den italienska skolan som annars gäller nästan överallt annars i världen. Man kan naturligtvis beställa en cappuccino men varför göra det när de har sin egen variant, Melange. Den är aningen svagare (espresson görs lite ”längre”, Verlängerter) men är annars ganska lik.

Det är en bra idé att läsa på i förväg. Det går inte att lista ut vad dryckerna innehåller bara baserat på namn, som Fiaker eller Einspänner. Den tyska sidan hos Wikipedia är uttömmande och bra.

Café SperlKaffe serveras alltid med vatten, här två Melange.

En Schwarzer är en lång espresso, som extraheras under upp till en minut. Den är relativt fylllig och aningen bitter.

Cafe Central
En Schwarzer på Cafe Central.

Det är en annorlunda upplevelse att fika i Wien. Det är självklart med bordsservering, till exempel. Det är nästan uteslutande proffs som serverar – personer som har detta som yrke i många år. Det är klart att sådant märks, på bland annat klädsel men framför allt på professionalitet. Det är skönt med pålitlig service och att själv slippa balansera med brickor och varmt kaffe.

Man dricker inte nödvändigtvis alltid det godaste kaffet i världen här, men det är helt klart en av de bästa fikaupplevelserna man kan få vill jag påstå. I alla fall om man gillar denna centraleuropeiska klassiska stil. Jag kan bara jämföra med de bästa fikaupplevelserna – i mitt falll från Prag, Budapest, Paris och kanske även Berlin – och då skulle jag vilja påstå att cafékulturen i Wien är mest utvecklade.

Demel
Personal i uniform på Demel.

Trots den professionella inställningen är det avslappnat och informellt. Bra ställen är de som nyttjats hårt och länge. Ommålningar i fondfärger och nya lättskötta plastmöbler är påhitt som är belagda med dödstraff har jag hört. Istället är det träpaneler som långsamt färgats (nikotin?) mörka och biljardbord som gäller. Stolar är till för att sitta länge i – vilket här räknas i timmar.

Café Prückel
Sittvänligt och småfula möbler på Prückel.

Undrar just vad det är som gör långsittningar möjligt rent ekonomiskt? Wien är ju inte en lågprisstad, personalen som jobbar är inte pryoelever och de bjuder som sagt på både tidningar och långsittning. Jag får inte riktigt ihop det hela.

Goldegg
Biljardbord och tidningshylla på Goldegg.

Ett favoritställe, om man nu kan ha det efter ett enda besök i staden, är Sperl. Lagom klassiskt, bekvämt och med all service. De listar 34 olika varianter på kaffe, 19 internationella dagstidningar och 10 veckomagasin. De har dock bara hållt på sedan 1880.

Café Sperl
Insidan hos Sperl.

Och nu undrar du kanske hur är det med kanelbullarna till kaffet? Fika på café här kan lika gärna bli lunch och middag. Alla ställen serverar också mat, självklart öl och vin om man önskar. Att gå på café behöver inte enbart handla om kaffe alltså.

Om vi talar om ‘gofika’ så är det vanligt med någon slags tårta. En personlig favorit är ostkaka, som i tysktalande länder ofta är ett bra val. Den varierar mellan riktigt tung mat för byggare till raffinerat elegant med fina fruktinslag. Inte sällan körsbär.

Cafe Central
Käsekuchen mit Kirschen, på Cafe Central.

Man är nästan alltid bra på konditorihantverket med avancerade bakverk. Det gäller att gå långa sträckor mellan caféerna om man ska hålla en balans mellan intag och uttag.

Demel
Mandeltårta på Demel.

Slutsatser:

  • Det är både formellare men samtidigt enklare att fika i Wien. Formellt för att det finns en viss procedur och kanske en kypare i svart kostym, enklare för att du som kund inte behöver göra mer än att sätta dig och bli serverad.
  • Man bör inte äta en tårtbit på varje café man besöker.
  • Läs en tidning, från början till slut. Sedan en till.
  • Det är roligt att på att prova varianter på kaffe som inte enbart pratar italienska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s