Café tant Gredelin, Enköping

Man blir inte riktigt klok på Enköping. Gatorna är som en labyrint i centrum. Staden ligger vid vatten men hamnen och vattnet är snudd på omöjligt att se eller hitta (tips: leta bakom ett gammalt industriområde). De har en knepig slogan, ”Sveriges närmaste stad”. Tågstationen ligger utanför själva centrum, inte ens i närheten. Motorvägarna runt staden ger intryck av en massiv stad, men det bor 38223 personer där enligt kommunens webbplats. Staden har en större än vanligt blandning av byggnader – gammal och nytt, fult och snyggt. Man blandar rondeller med trafikljus, ringled med trafik på gågator. Pyttipanna.
Skylt
Man får intrycket av att det finns förhållandevis mycket restauranger där. Kanske beror det på den kompakta kärnan i centrum. Café tant Gredelin ligger också mycket centralt, i ett mycket gammalt hus, på Sandgatan 29.
Sandgatan

Caféet startade under våren 2006 och det märks att de är nya i branschen. Inte alls i en negativ mening, utan genom en oförstörd entusiasm och energi. Hoppas det inte mattas av.

Utbudet är bra, självklart bakat lokalt.
Utbud

På sommaren sitter man mycket bra på innergården, skyddad och helt omgiven av gamla väggar. Det är en bra sittning.
Utesittning

Det är mycket trevligt att de serverar bryggkaffet i kanna – man har omedelbar tillgång till påtår (och tretår, med deras storlek på kannan).
Kaffe

Dagens val, på rekommendation, var en luftig rabarberpaj, med inslag av riven mandelmassa. Den kom lätt, lätt uppvärmd och med gammaldags vaniljsås till. Mycket ambitiöst.
Rabarberpaj

Detta är lätt bästa caféet i Enköping, även om där finns ett par andra intressanta ställen till (dock mer i K-märkts smak, om ni fattar). Som ‘Arne’ sa, jag kommer tillbaka.
Cheesecake

Djurstens fyr och kafé

Not: caféet på Djursten finns inte längre.

Ibland sägs ansträngningen stå i proportion till utdelningen, eller om det nu var tvärtom. Det skulle i detta fall betyda en otrolig fikautdelning med tanke på hur svårtillgängligt kaféet är. Med en rimlig bedömning så är det egentligen inte speciellt ansträngande att ta sig till Djurstens fyr, bara aningen småbesvärligt. Man sitter ju mest still i en luftkonditionerad bil, länge, länge… Det är en rejäl utflykt – det är kanske 8 mil räknat från Uppsala, inklusive en bilfärja som man kan tvingas vänta en halvtimme på. Man kör en oändligt tråkig väg till Öregrund, tar alltså bilfärjan över till Gräsö och åker en bit norrut på ön. Tag vänster vid Djurstens hemsnickrade skylt och kör en liten bit till på grusväg.

Sjövägen kan man hålla utsikt efter denna fyr.
Fyren

Har man kommit till bilfärjan är det bara 4 kilometer kvar på ön.
Färja

Precis vid vattnet, och en fyr, ligger Djurstens kafé. I huset säljs kaffe, hembakt fikabröd och matiga smörgåsar.
Kaféhuset

Utbudet är kort men fullt tillräckligt. De är inga proffsbagare men det var gott och med lagom ambitionsnivå.
Serveringen

Man kan sitta ute på helikopterplattan, i den stekande solen.För göster och helikoptrar

Man kan också sitta under lite parasoller, i ”underskugga” som mina bordsgrannar kallade det.
Utsikten är minst sagt bra.
Unerskugga

Med tanke på den långa restiden hit är det tur att smörgåsarna är ätbara. Gjordes på beställning och var helt godkänd.
�gg + brownie

Som gofika: läsk och valnötsbrownie. Godkänt, med plus i kanten för läsken. Åbros serie läskfabriken har läsk som jag tycker också går bra för oss vuxna även om det inte är vuxenläsk. Det är något mindre socker i och smakerna är udda (citron + melon, blåhallon, etc). Även plus för extremt snygga etiketter. De är nog ritade av Stina Wirsén tror jag.
CironMelon

På baksidan av läsken står det en rövarhistoria, olika per läsk. Mina tysk-svenska grannar läste för barnen om att världens starkaste man bor i Vimmerby (Åbros hemmaplan), för att han på jobbet varje dag måste provsmaka läsken Blåhallon. Barnen såg skeptiska ut. ”Nä, starkast i världen kanske bor i Vimmerby, men provsmakning tror jag inte på”. Referensramarna är olika…

Sammanfattningsvis: ett fantastisk miljö, ett bra utflyktsmål och bra fika. Passa på innan de stänger för säsongen, 20:e augusti.
Utsikt

Wiks slott

Som fik får detta betraktas som på gränsen för att komma med på denna webbplats. Det är ett sommarfik som servar badgäster från Uppsala. Det betyder glass, läsk och mycket begränsad fika.

IMG_0099

Miljön är dock ovanligt bra. Det ligger som sagt ett slott runt knuten, en stor uppvuxen park runt omkring och så finns det en bra badplats.

Nyfiket, with a view

Wik är en folkhögskola och kursgård vanligtvis. Caféet ligger i ett fint hus.

Nyfiket interior

Som sagt, utbudet är begränsat. Två bra saker: de säljer Dr. Pepper och glass som inte kommer från GB (monopol, någon…?).

Nyfiket entré

Nibble gård

Det är lättsamt äventyr att åka hit – det är inte helt enkelt att hitta här ute på landet, trots karta och kartläsare. Vägskyltningen på vischan har ibland samma kvalité som asfalten. En fin sommardag är det i alla fall en färd genom odlade åkrar som är trevlig. Det ligger aningen söder om Enköping, kanske 2 mil eller så.
�ker
Väl framme så ser man en liten trädgård med några bord och stolar.
Nibble gård

På innergården finns en liten stuga där de säljer lokalt producerade varor (som saft). De säljer även det typiska utbudet av gårdsproducerade varor. Har man varit runt lite i Uppland så känner man igen allt: sylt från Månkarbo, korv från Glad gris, etc. Det går läsa mer på deras egen webbplats.
Nibble gård butiken

Det finns även en liten cafédel. Allt verkar hembakt, bra. Det är mycket billigt; paj och kaffe kostade 34 kronor. Det finns även lite lunchpajer, smörgåsar och liknande. Dagens test var av morotskaka och toscapaj.
Morotspaj, tosca

Morotskakan rekommenderades av några andra kunder på väg ut. Den var bra. Toscan bedömdes vara ordinär (är den inte oftast det?).
Morotspaj

Personalen var trevlig, som de brukar vara på ställen som denna. Utesittningen är helt ok. Jag skulle inte tycka det var värt resan för att komma hit och fika inomhus. För mig är Nibble ett rent sommarställe.

En dag som denna, när solen riktigt gassade, så var resan dit halva upplevelsen.
Solros

Hammarskogs herrgård

Hammarskogs herrgård är ett ställe man delar med några speciella grupper av gäster. På vintern är det pulka- och skidåkare med sina småjobbiga vinterställ och pjäxor, på vår och höst är det en hel del vandrare och fågelskådare, och på sommaren relativt ofta bröllops- och finare middagssällskap.
Hammarskog

Det är 15 kilometer hit från Uppsala. Enklast är att köra 55:an mot Enköping, ta vänster mot Dalby/Uppsala-Näs och sedan följa skyltningen. Vägen är inte av speciellt god kvalité, men det är ju inte heller speciellt långt att åka.

Många äter lantbordet här. Allt är lagat på plats så varför inte. De är seriösa på så vis och har en ganska hög ambition med maten.
Lantbord

Brevid lantbordet finns dock alltid ett separat fikabord med ett utval dessertpajer, bullar och kakor.
Fikabord

Fikaproceduren är aningen tillkrånglad: de vill att man hänger av sig först i hallen (ibland vill man inte det, för att man har en massa värdesaker i jackan etc) och sedan inväntar att en servitris ska anvisa en plats. Detta är för att de har mycket matgäster och för att de gästerna ska placeras ut på ett kontrollerat sätt. Fikagäster placeras oftast på verandan, på ena kortsidan av huset. Det är en trevlig veranda med utsikt över dalen och vattnet (Ekoln).
Utsikt över Ekoln

På sommaren kan man självklart sitta ute, helst framför huset. De har utemöbler i helt rätt stil: svartmålat gjutjärn med stenskiva på. Man kan även sitta i skuggan på baksidan av huset. Varma dagar är det att föredra även om utsikten inte alls är lika fin.
Pajbitar kostar oftast 35, kaffe 20, latte 30. Personalen är inte alltid intrimmad på latte och liknande. Allt fikabröd är hembakt vilket är hedrande. Några reflektioner:

Vetebrödet är en riktig smörbulle, vilket betyder att den är god men också otroligt tung. Man känner sig aningen för mätt efteråt. Som sagt, mycket god.
Vetefika

Deras variant av cheesecake är helt godkänd, men saknar det där lilla extra för att vara riktigt speciell. Den är av den vanliga svenska skolan, med en ytterst slät ostmassa (typ Philadelphiaost) vilket gör att den i längden kan kännas aningen fadd. Den skulle må bra av aningen syra, från någon mer spetsigare frukt än blåbär. Personligen skulle jag hellre se en mer tyskinspirerad ostkaka, med en grynigare massa.
Blueberry cheesecake

De gör ibland mer experimentella bitar, som denna paj på fudgesmet. Kul, intressant, men också helt hopplös att äta mer än ett par små skedar av…
fudgepie

Säkrast är nog traditionella saker, som olika slags äppel- och rabarberpaj. Denna vinbärspaj var vuxet syrlig. Inget alls för barn men utmärkt för oss vuxna.
Currant

Allra bäst är nog när de gör något på citron.

fika

Österbybruk hembygdsgård

Vissa saker bör man inte avslöja. Sina svampställen till exempel. En del fikaställen borde man också kanske hålla hemliga. Ok, nu är det aningen sent… Österbybruk är en typisk turistutflykt om man är i Uppsala. Det är c:a 4 mil norrut på väg 290, en lätt och trevlig bilåkning. Österbybruk är det näst största vallonbruket i Uppland. Det går läsa mer om det på Östhammars turistinformation, eller på Uppsala turism. Nu över till viktigare saker.

portal
En bit bort från herrgården och masugnarna ligger en hembygdsgård, med en samling gamla byggnader. Det tar runt 10 minuter att gå dit från herrgården.
gardenview2

Man tar sig mot skolan, över järnvägen och fortsätter några hundra meter in i skogen. Just med tanke på det något hemliga läget och att det inte är speciellt välskyltat gör att man nästan alltid är ensam besökare här. Under ett antal besök så är rekordet tre bilar där samtidigt – inte direkt någon trängsel!
kaffestuga

I ett modernt hus så serverar de fika, på gammaldags vis. Dvs, inget plock utan man får en hel fikakorg: vete, sockerkaka och två småkakor.

2x30kronor

Allt är hembakt. Priset är mycket bra, även om det på senare tid höjts från löjliga 30 kronor till mer rimliga 45.

äpple

Fikar gör man bäst i trädgården, under äppelträden.

Trädgårdsfika under äppelträd

För den som är historiskt intresserad så finns det, som sagt, gamla hus att se på. En liten trädgård finns och lite bikupor. De sålde egen hunung vid senaste besöket.

garden2

RC Chocolat i Sigtuna

Om man vill göra det enklare för sig så kan man undvika lördagar, då byn är full av turister och lokalbor. Söndagar brukar betyda att det är lätt att få plats, både på kaféet och på bilparkeringen. Klassikern i Sigtuna är så klart Tant Brun, men det finns även annat att välja på. Som RC Chocolat, allra längst bort på gågatan.

rcchocolat

Det är ett ställe med rätt fransk stil, på kaffe och bakverk. Bra så.

Ofta är det bra service – man beställer över disk, betalar och går och sätter sig. Man slipper själv balansnummer med varmt kaffe och tårtbitar. Tack för det. Det är numera nästan omöjligt att hitta sådan service längre i Sverige.
rcchocolat

Något jag uppskattar är grillat – bröd alltså. Deras foccacia är helt ok.

Foccacia

Det som de är allra bäst på är olika bakverk. Mer komplicerade tårtor och bakverk är vanliga. De är ofta bra, men tilltalar min personliga smak bara sådär. Ett tips kan vara att köpa en hel tårta och dela. Hela tårtor är inte speciellt stora så det är fullt realistiskt.

Passion fruit, white chocolate cheesecake

Bästa tipset är deras fruktpajer i fransk stil, som en tarte. De brukar vara precis så lagom hårt gräddade att man får den där hemlagade, hembrända känslan. Man ska självklart se till att man får en kula glass till, eftersom de gör egen glass i huset. Även glassen är bra.

Nu senast var det persikopaj med björnbärssorbet. Utsökt.

Peach pie and bramble sorbet

Det kanske är mer av en höst- och vintergrej, att dricka varm choklad? Här kan man välja på tre varianter: mörk, ljus eller vit. De tenderar (som vanligt på alla ställen) vara i sötaste laget. Man skulle önska att de sötade aningen försiktigare, bara en aning i alla fall.

Light choco with cheesecake

Följande bit är bland det bästa jag provat på ett tag. Nära nog perfektion: hård, aningen knäckig botten, lagom tung choklad, frukt för att lyfta smaken och ge kontrast till chokladen, flera lager med aningen olika textur. Varför kan det inte oftare vara såhär?
Chocolate Mousse