Konditori Drott Enköping

Med sommardäck på kan man säga att fikasäsongen börjar på allvar. Äntligen är det roligt igen att ge sig ut på längre utflykt. Enköping ligger inom räckhåll och har ett antal fikaställen. En del riktigt bra. Idag en klassiker.

Konditori Drott Kaffebord. Egna koppar, träpaneler, brunt och murrigt.

Konditori Drott är just ett gammaldags konditori – träpaneler, stolar som klarat omfattande praktiska prov, separat avdelning för försäljning och fika. Den gamla uppdelningen mellan rökfritt och rökavdelning finns kvar (dock rökfritt i alla delar). Det som slutligen visar vad för slags ställe det handlar om är den upphängda tjock-TV:n som tydigt tar avstånd från färgglada fondväggar eller plastmöbler. Helt korrekt.
Konditori Drott

Ganska traditionellt utbud i disken. Bra inslag (brett utbud småkakor) blandas med överraskande saker från ett visst känt företag på D. Inte delikat.

Drott

Kaffet får sägas vara traditionellt och med traditionell smak.

Konditori Drott Småkakor, ett utmärkt val för 3 kronor styck.

Det finns allt färre sådana här konditorier kvar. Gammalt och insuttet är ord som kan användas i positiv mening. Det gäller Drott.

Hugos Biotopia

I Vasaparken, framför Ekonomikum, finns det relativt nya biologiska museet Biotopia. Det är ett uppskattat museum, med mycket saker ”hands on”. Speciellt skolor och barn gillar besök har jag hört. Själv har jag inte kommit längre än till entrén, där Hugos kaffe och deli har en filial.

Hugos kaffe och deli Biotopia

Hade jag haft getingskräck så hade detta varit ett riktigt stålbad. Ständig tillgång till spillda caférester, ett glass-stånd samt blommor i parken i augusti är lite av en prövning. Det är dock en fantastiskt bra sittning vid bra väder.

Hugos kaffe och deli BiotopiaHemmaplan för Luthagens getingar sommartid. Ett fint hem med utsikt.

Hugos på Svartbäcksgatan är känt för att vara seriösa vad gäller kaffet, ha en synnerligen avslappnad inställning till det mesta i övrigt och erbjuda lite alternativ mat/brunch. Det är lite av samma stil i parken.

Hugos kaffe och deli Biotopia
Skriv det inte på näsan, skriv det på hyllan.

Mackor och liknande är ofta bra val. På den söta sidan är utbudet ofta lite tunnare.

Hugos kaffe och deli Biotopia

Banan- och chokladkaka i all ära men det är lite väl enkelt. Kanske det går hem hos barnen som är på besök? Vi saknar alternativ som är lika bra som kaffet, för mamma och pappa. För att vara lite konstruktiv: gärna något litet i storlek, som fått aningen omsorg i tillagning, så färsk som möjligt, hemlagat självklart och som går bra ihop med kaffe.

Hugos kaffe och deli Biotopia
En bra dubbel espresso, och en kaka med banan och choklad.

Man gör i övrigt många bra insatser. Stället och en del av personalen har karaktär, man håller en skön informell stil och bara det att man säljer färdiga paket för brevfika säger att man fattar grejen med att hänga på fik. Det är inte alls något givet, inte ens i en studentstad som Uppsala.

Hugos kaffe och deli Biotopia

Hornuddens trädgård

Detta ställe hör till en kategori fikaställen som börjar bli allt vanligare. Det är en kombination av olika verksamheter som hjälper varandra. Här är det gårdsförsäljning av grönsaker (och lite annat) som kombineras med café och restaurang.

Hornuddens trädgård

Hornuddens trädgård ligger längs väg 55 mellan Enköping och Strängnäs. Det är närmare till Strängnäs. Vägen hit är fin körning, om man har farthållare – det är lurig väg och gott om fartkameror. Även sista biten på gropig grusväg är lite annorlunda med sina små uppmuntrande skyltar. Roligt initiativ.

Hornuddens trädgård

Väl framme så finns en butik i markplan och en matdel en trappa upp. Man kan sitta inne eller på ett trädäck.

Hornuddens trädgård

Det som är godast i butiken är troligen tomaterna – många varianter och ovanligt med så brett utbud.

Hornuddens trädgård

Till saken, fikat. Man går en trappa upp, beställer från en lista och blir serverad vid bord. Bra service om än lite stelt. Det hade varit trevligare att välja med ögonen och inte läsa på en meny. Det är mer restaurang än café i den meningen. Maten är utmärkt i en renodlad råvarufokuserad stil.

Hornuddens trädgård
Rödbetssoppa med örtbröd. Elegant i sin enkelhet.

Det söta utbudet är inte stort men följande har testas:

Hornuddens trädgård Citronpaj med hemgjord glass.

Hornuddens trädgård Vetebröd med stort inslag av blå bär.

Hornuddens trädgård Panacotta på buskväxande blåbär med syltade tomater. Ovanligt. Mer efterrätt än fika.

Kaffet är gott och kommer i presskanna. Det är en lösning som fler borde följa. Det ger färskt kaffe med inbyggd påtår. Det går också att variera kaffet på enkelt sätt, och ge en möjlighet att själv välja bönor för den som vill. Man dricker ur klassiska kaffekoppar. Det är nu så vanligt med gigantiska lattekoppar att man slås av hur lite kaffe det är i en gammal ”kaffekopp”.

Hornudden är ett ställe som har höga ambitioner och det är alltid välkommet. Som mat- och efterrättsställe är det bättre än strikt fika. Möjligheten att köpa på sig lite bra grönsaker gör det till en bra utflykt dock. Vi rekommenderar att man kommer lite småhungrig så att man också orkar med lite mat innan efterätten.

Kardemumma

Det är först nu det börjar bli möjligt att gå på Kardemumma, ett nytt kafé som ligger inne i stadsbilioteket mot slutet av gågatan i Uppsala. När det var nyöppnat så vände vi – utan överdrift – 9 gånger av 10 pga platsbrist. Ett tag var det nog tvång på att ha barnvagn för att komma in, kändes det som… det är inget fel på populära och lätttillgängliga caféer men när det dricks mer välling än kaffe så letar vi efter alternativ, tråkigt nog.

Kardemumma
Alltid kö, sällan eller aldrig så här kort.

Nu verkar det ha lugnat ner sig en aning och under en varm sommardag var det till och med glest. Det finns en utesittning på en lugn innergård som är trevlig och som utökar antalet sittplatser betydligt.

Kardemumma
Innegården är helt skyddad. Snyggt och en bra sittning med ”kulturhus” runt om.

Utbudet är aningen ovanligt men inte så konstigt med tanke på att stället drivs av bagarna på Triller mat och bröd. De hör till de 2-3 ovanliga bagerierna i Uppsala som gör bröd på riktigt – gjort på surdeg och med spår av ett visst hantverk. Detta innebär att de säljer smörgåsar som lutar lite åt danska smørrebrød – tunna skivor tungt bröd med bra pålägg. Man hittar inte hushållsost här, snarare rostbiff, ädelost eller räkor. Det är sällan mackor är så bra alternativ som här. Andra, även bra ställen, faller ofta på aningen trist och mjukt bröd, billiga pålägg, eller en extra olycklig kombination av båda dessa egenskaper.

Kardemumma
Som alla rågbröd ser jag harmlös ut men är mättande nog i överkant.

Priserna är ganska höga men är ändå värt det med tanke på kvalitén. Jag gillar speciellt räksmörgåsen som är mättande men inte helt utesluter något sött efteråt. En dubbelmacka på råg däremot är mer av en utmaning.

Kardemumma
Ägg, räkor, majo på tunn skiva surdeg. Utmärkt val om man har 65 kronor över.

Det söta utbudet ser ut som på alla andra ställen, med chokladruta, mazarin, damsugare, biskvi etc. Eftersom de bakar detta själva så är det mesta goda alternativ.

Kardemumma

Pajer är ofta utmärkta fast inte riktigt i topp – det är aningen grovhugget och uppförstorat för att riktigt nå elitdivision. Til syvende og sidst är det kanske en fråga om tycke och smak. Less is more gäller speciellt tårtbitar.

Kardemumma Tosca.

Dagens testobjekt marängpaj var ett ovanligt bra alternativ, med fyllning som smakade citrus på riktigt, med bitar av skal. En vuxenvariant med andra ord. Vi hoppas just på ett mer förutsägbart vuxenalternativ för att vi ska lägga in Kardemumma i den tunga rotationen. Bättre kaffe vore också välkommet, när man  har så höga ambitioner med sitt övriga sortiment. Just nu haltar kaffet betänkligt tyvärr.

Kardemumma
Fotot är inte så bra som man skulle önska men så blir det med kameran i mobilen.

Wien

Det är obegripligt egentligen att man inte tidigare vallfärdat till caféernas Mecka, Wien alltså. Det sägs ibland att caféet och det europeiska kaffedrickandet uppfanns här, efter att turkarna efter en belägring av staden på 1600-talet ska ha lämnat kvar säckar med mystiska bönor. Stadens första café ska ha öppnat så tidigt som 1685.

Det som är sant är i alla fall fall att en stark cafékultur utvecklades här under sent 1800-tal. Folk spenderade långa tider på café, läsande tidningar, debatterande politik eller med att spela spel. Detta är idag fortfarande en slags flytande definition på vad som räknas till ett riktigt wienercafé – finns det inte en stor uppsättning tidningar att läsa, kan man inte spela eller bara hänga så länge man vill så anses det inte vara ett riktigt café.

Vienna
Ingång till Cafe Bräunerhof, med sitt tidningsställ. Det sägs att stället köper dagstidningar för över 10.000 kronor i månaden
.

Vad dricker man då på café här? Just i denna stad så har man egna definitioner och namn på kaffet, till skillnad från den italienska skolan som annars gäller nästan överallt annars i världen. Man kan naturligtvis beställa en cappuccino men varför göra det när de har sin egen variant, Melange. Den är aningen svagare (espresson görs lite ”längre”, Verlängerter) men är annars ganska lik.

Det är en bra idé att läsa på i förväg. Det går inte att lista ut vad dryckerna innehåller bara baserat på namn, som Fiaker eller Einspänner. Den tyska sidan hos Wikipedia är uttömmande och bra.

Café SperlKaffe serveras alltid med vatten, här två Melange.

En Schwarzer är en lång espresso, som extraheras under upp till en minut. Den är relativt fylllig och aningen bitter.

Cafe Central
En Schwarzer på Cafe Central.

Det är en annorlunda upplevelse att fika i Wien. Det är självklart med bordsservering, till exempel. Det är nästan uteslutande proffs som serverar – personer som har detta som yrke i många år. Det är klart att sådant märks, på bland annat klädsel men framför allt på professionalitet. Det är skönt med pålitlig service och att själv slippa balansera med brickor och varmt kaffe.

Man dricker inte nödvändigtvis alltid det godaste kaffet i världen här, men det är helt klart en av de bästa fikaupplevelserna man kan få vill jag påstå. I alla fall om man gillar denna centraleuropeiska klassiska stil. Jag kan bara jämföra med de bästa fikaupplevelserna – i mitt falll från Prag, Budapest, Paris och kanske även Berlin – och då skulle jag vilja påstå att cafékulturen i Wien är mest utvecklade.

Demel
Personal i uniform på Demel.

Trots den professionella inställningen är det avslappnat och informellt. Bra ställen är de som nyttjats hårt och länge. Ommålningar i fondfärger och nya lättskötta plastmöbler är påhitt som är belagda med dödstraff har jag hört. Istället är det träpaneler som långsamt färgats (nikotin?) mörka och biljardbord som gäller. Stolar är till för att sitta länge i – vilket här räknas i timmar.

Café Prückel
Sittvänligt och småfula möbler på Prückel.

Undrar just vad det är som gör långsittningar möjligt rent ekonomiskt? Wien är ju inte en lågprisstad, personalen som jobbar är inte pryoelever och de bjuder som sagt på både tidningar och långsittning. Jag får inte riktigt ihop det hela.

Goldegg
Biljardbord och tidningshylla på Goldegg.

Ett favoritställe, om man nu kan ha det efter ett enda besök i staden, är Sperl. Lagom klassiskt, bekvämt och med all service. De listar 34 olika varianter på kaffe, 19 internationella dagstidningar och 10 veckomagasin. De har dock bara hållt på sedan 1880.

Café Sperl
Insidan hos Sperl.

Och nu undrar du kanske hur är det med kanelbullarna till kaffet? Fika på café här kan lika gärna bli lunch och middag. Alla ställen serverar också mat, självklart öl och vin om man önskar. Att gå på café behöver inte enbart handla om kaffe alltså.

Om vi talar om ‘gofika’ så är det vanligt med någon slags tårta. En personlig favorit är ostkaka, som i tysktalande länder ofta är ett bra val. Den varierar mellan riktigt tung mat för byggare till raffinerat elegant med fina fruktinslag. Inte sällan körsbär.

Cafe Central
Käsekuchen mit Kirschen, på Cafe Central.

Man är nästan alltid bra på konditorihantverket med avancerade bakverk. Det gäller att gå långa sträckor mellan caféerna om man ska hålla en balans mellan intag och uttag.

Demel
Mandeltårta på Demel.

Slutsatser:

  • Det är både formellare men samtidigt enklare att fika i Wien. Formellt för att det finns en viss procedur och kanske en kypare i svart kostym, enklare för att du som kund inte behöver göra mer än att sätta dig och bli serverad.
  • Man bör inte äta en tårtbit på varje café man besöker.
  • Läs en tidning, från början till slut. Sedan en till.
  • Det är roligt att på att prova varianter på kaffe som inte enbart pratar italienska.

Krusenberg herrgårds sommarcafé

Man kunde ana en viss… besvikelse hos personalen när jag frågade om folk hittar hit till caféet. Nej, det är inte så många som hittar hit trots att det är en mycket kort tur söder om Uppsala. Vi var länge de enda gästerna under vår sitting och då var vädret exceptionellt bra vilket borde ha lockat många fler uppslabor. Det är ganska många uppsalabor som stannar en kilometer tidigare hos Fredrikslunds gård för jordgubbar. Om de bara visste att det är lönt att åka en liten bit till…

Krusenberg

Krusenberg är känt för att vara en bra konferensgård med utmärkt mat. Uppsalas bästa restaurang sägs det ibland, även om mycket få uppsalabor ens vet om att man kan äta här på kvällar.

Krusenberg herrgårds sommarcafé

Under 2010 har de ett sommarcafé i brygghuset nere vid vattnet. De kommer ha öppet fram till 8 augusti. Har man båt kan man lägga till vid bryggan.

Krusenberg herrgårds sommarcafé

Sittningen är ganska fin, vid vatten som sagt.  Trämöbler men aningen trista platsdukar. Skön vind en varm dag som denna. Man ser båten mellan Uppsala och Skokloster slott åka förbi. Det hade varit trevligt om den gjorde ett stopp på Krusenbergs brygga så att man kunde ta båten hit ut.

Krusenberg herrgårds sommarcafé

Provet idag bestod av bl.a morotskaka. Bättre än vanligt, helt klart. Morotskaka är en konstig uppfinning – den anses vara en bra idé för att man inte alls kan ana att den innehåller morot. Skulle kakan överhuvudtaget smaka morot skulle den anses vara helt fel och snarare vara en form av hälsokost.

Krusenberg herrgårds sommarcafé

Äppelkakan serveras med vaniljsås eller glass – lite udda och rolig servering av pajen i glasburk. Själva äppelpajen var riktigt bra och jag har nog endast ätit en bättre äppelpaj (hos En liten smula, vilket säger en del).

Kaffe (vanligt brygg) på termos även om det fanns andra kaffealternativ som pratade italienska.

Detta första prov gav mersmak. Det var bra service, man kan betala med kort (verkligen inte givet alla gånger på sommarcaféer), sittningen är fin och svalkande. Vi återkommer för att prova fler alternativ i sortimentet.

Bästa kaffet i Uppsala

Säg att man är ute efter så bra kaffe som möjligt i Uppsala – vart ska man då gå? Det är så klart en fråga om tycke och smak. Det är inte heller enbart en fråga om kaffet i sig. Hur kaffet serveras spelar också in till viss del.

Då är frågan vilka parametrar man ska göra sin bedömning på. En enkel espresso eller kanske en slät kopp brygg? Jag orkar inte göra en riktig strukturerad genomgång just  nu utan kör lite från höften. Detta inlägg baserar jag på åratals testande i just Uppsala och min personliga smak.

Bäst

Jag tycker att Vardein i saluhallen serverar bästa kaffet i Uppsala. Det är inte ett kafé egentligen utan en butik för kaffe, te och tillbehör (choklad, kvarnar, handgjort godis etc). De har ett litet ståbord som man kan hänga vid ett kort tag. Sommartid kan man också sitta utanför saluhallen på en liten uteservering. Inte mysig sittning direkt, men duger bra.

Vardein

Det är några olika saker som gör detta till kaffestället nummer ett:

  1. Bra maskin och bra råvaror. Att bönorna i sig är bra här är nästan givet, det är ju kaffe de säljer som huvudprodukt. Även för en kaffebutik har de ett brett sortiment och mycket inslag från de nya och småskaliga rosterierna.
  2. Service och förnyelse. Det är bra rotation på kaffesorter i kvarnen. Förnyelse är alltid svårt men viktigt för stammisar och för att verksamheten inte ska gå i stå på sikt. Det är också välkommet att man själv slipper balansera med sitt kaffe i jakt på sittplats; de bär ut kaffet till en när det är klart. Sådan service är tyvärr nästan helt bortrationaliserad på caféer i Sverige numera.
  3. Mer än prisvärt. Det är Uppsala billigaste ställe för espresso skulle jag tro. 10 för en enkel och 15 för en dubbel, latte 20 kronor.

Bästa nykomling

Italienaren – som väl fortfarande saknar namn på stället – på Sysslomansgatan tvärs över V-Dala nation är en välkommen nyhet. Det är ett ställe som försöker vara så italiensk som möjligt. Det är enkel inredning, avskalat och ståbord som gäller. I Uppsala har det tidigare varit fokus på långsittning, ofta kombinerat med läxläsning. Det ska bli spännande att se om ståcafé kommer fungera här. Läget på Sysslomansgatan är ganska bra med mycket folk som passerar, men kanske inte lika bra som längs gågatan?

Sysslomansgatan

Bra saker:

  1. En egen unik stil med viss fokus på kvalitet. Baristan anstränger sig för att pumpa ut bra kaffe. Avskalat och inriktat på kaffet.
  2. Maskin från La Marzocco är så bra det blir. Kaffet är från Napoli, Passalacqua. Omsorg om detaljerna är hög. Hoppas det håller i över tid.

Sysslomansgatan

Latte och cappuccino med foccacia. Vatten och små oliver självklara tillbehör hos italienaren.

Silverplats

Det finns några fler ställen som anstränger sig för att göra bra kaffe. Det bör definitivt uppmärksammas.

Hugos kaffe och deli på Svartbäcksgatan är ett udda ställe. Det är med säkerhet det mest avslappnade caféet i staden. Det är o-pretto och informellt (vilket jag personligen gillar starkt). Det märks på personalen, stämmningen, möblerna, maten och även på kundgruppen. Det går bra utan slips.

Hugos klarar nog av flest varianter på kaffe i Uppsala. De har till och med turkiskt kaffe och en massa andra ovanliga varianter.

Hugos kaffe

Americano och kladdkaka, serveras hos Hugos på en bit kakel…

Det som är riktigt bra här är att de gör bryggkaffe på allvar. Bra kaffebönor, vägs, mals noga och bryggs ofta nog. ”En brygg” är en bra beställning här och det är inte direkt vanligt. Bra så.

Barista på gågatan är en lite blandad upplevelse. Det finns baristor här som helt klart är intresserade (någon tjej som jag inte kan namnet på gör en ovanligt bra Americano f.ö.). Brygg i presskanna med eget val av kaffesort som mals på beställning är ju också en utmärkt idé. Så långt allt väl.

disken

Tyvärr så gör man samtidigt en del andra prioriteringar som gör att jag inte riktigt trivs så bra som man skulle önska. De har slutat med sina utmärkta bagels, de har gjort mycket tveksamma val vad gäller möbler och inredning, frukostmenyn är helt avskaffad, man har totalt snöat in på ruccola, burkmajs och balsamico (till allt!), det är ett lämpligt ställe för lunchsallad och barnvagnsparkering, en ekologisk cola (och vanlig cc) kostar 28 kronor. Det  jag nämner är inte nödvändigtvis fel, men det är saker som inte ligger i linje med min smak. Sommartid är dock en ren, dubbel americano en bra beställning om man intar den halvliggande i sofforna mitt på gågatan. Helt klart bästa stället att kolla på folk i stan! Det kan också vara en parameter vid bedömning av kaffekvalitén.