Varje kultur och gruppering har sina vanor och traditioner, så även vad gäller kaffedrickande. Själv har jag en bakgrund i Småland. Av lite olika skäl så är fikandet där framstående – det är en harmlös sysselsättning och därmed allmänt accepterad (jämför t.ex. med att dricka öl). Via den kyrkliga verksamheten i regionen finns också en stark tradition av att dricka kaffe, och ofta. Kyrkkaffe är här ett allmänt begrepp, och är en garant för kvalité.
Att fika enligt den tradition jag fått i mig innebär att göra det ordentligt. Det har inget alls att göra med den italienska skolan med att beställa enbart en kaffe, svepa den och sedan omedelbart dra vidare. Som exempel på den traditionen, i bilden nedan från ett italienskt kafé, så finns inte en enda stol att sitta på utan man står upp. Bordsskivan har plats för en kaffekopp eller två, men inget mer. Det är inte tal om att öppna en morgontidning i detta sammanhang.
En del andra starka fikagrupperingar talar om traditioner som dubbelfika, utmärkt beskrivet av bland annat bloggen Kaffenjutning. Det är när samma sällskap dricker kaffe först på ett ställe och sedan går vidare till ett annat för en ny kopp.
Att fika tills man är ”äldst” innebär att man fikat längst tid av samtliga på stället. Man sitter kvar tills man är äldst på kaféet. Detta förutsätter att man fikar på vanligt kaffe med möjlighet till påtår och tretår. Fikakorgar underlättar så klart.
Detta är också i den ursprungliga Wienska traditionen i den meningen att man inte enbart dricker kaffe, utan det pågår samtligt en annan minst lika viktig aktivitet – en debatt, utbyte av senaste nytt, gemensamt författande eller något annat socialt.
Kaffe i termos, full uppsättning tillbehör (vete, sockerkaka samt småkakor) ger oöverträffade möjligheter att fika tills man är äldst.
Man kan se det som en ordningsfråga. Man fikar länge och i tur och ordning. Det är ett kösystem bland långfikare helt enkelt. Ett svenskt system.
gofika.se 