Författare: erikb

Nykvarns hantverksby

Post author Av erikb
Post date augusti 11, 2006
Inga kommentarer till Nykvarns hantverksby

Jag måste erkänna, att även om visst hantverk kan vara intressant så är ofta behållningen av mina besök i hantverksbyar den kulinariska. Hantverkare och vissa kulturarbetare vet värdet av bra mat/fika. Jag fick igen samma känsla hos Nykvarns hantverksby. Byn ligger c:a 15 kilometer väster om Enköping längs E18.

Bygatan, med bro över Sagån.

Byn har ett fall för den gamla kvarnen, hantverksbodar och galleri. Samt en restaurang (trevlig) och en kaffestuga.

Jag har inte riktigt samlat in tillräckligt med data, men fikat är godkänt på en typisk svensk fikaskala. Egen chokladkaka med färska hallon (just i säsong) förstärkt av hallonläsk (redundant, som vi säger i datorbranschen). Bra, men det var också enda acceptabla valet denna dag.

Sittningen är ok, fast lite väl mycket grönt skymmer utsiken över fallet. Plastmöblerna hör inte riktigt heller hemma i en sådan genuin hantverksby – var finns snickaren i byn? Det är lite resande tivolikänsla över parasollerna och de plastiga stolarna.

Slutsats just nu: man kan, fast man borde kunna så mycket bättre. Se bara bilden på den gulliga kaffestugan ovan. Efter ett tag så slår det mig att de har en svensk flagga och en GB-flagga…! Till och med soptunnan är sponsrad. Jag föreslår att man säger upp sitt avtal med GB om man nu är tvungen att skylta såhär. Så speciell är inte glassen. Jag kan personligen betala för en neutral soptunna om så behövs.

Etiketter Enköping, hantverk, hembakt, kaffestuga, Nykvarn, utesittning

Annorstädes

Café tant Gredelin, Enköping

Post author Av erikb
Post date augusti 9, 2006
9 kommentarer till Café tant Gredelin, Enköping

Man blir inte riktigt klok på Enköping. Gatorna är som en labyrint i centrum. Staden ligger vid vatten men hamnen och vattnet är snudd på omöjligt att se eller hitta (tips: leta bakom ett gammalt industriområde). De har en knepig slogan, ”Sveriges närmaste stad”. Tågstationen ligger utanför själva centrum, inte ens i närheten. Motorvägarna runt staden ger intryck av en massiv stad, men det bor 38223 personer där enligt kommunens webbplats. Staden har en större än vanligt blandning av byggnader – gammal och nytt, fult och snyggt. Man blandar rondeller med trafikljus, ringled med trafik på gågator. Pyttipanna.

Man får intrycket av att det finns förhållandevis mycket restauranger där. Kanske beror det på den kompakta kärnan i centrum. Café tant Gredelin ligger också mycket centralt, i ett mycket gammalt hus, på Sandgatan 29.

Caféet startade under våren 2006 och det märks att de är nya i branschen. Inte alls i en negativ mening, utan genom en oförstörd entusiasm och energi. Hoppas det inte mattas av.

Utbudet är bra, självklart bakat lokalt.

På sommaren sitter man mycket bra på innergården, skyddad och helt omgiven av gamla väggar. Det är en bra sittning.

Det är mycket trevligt att de serverar bryggkaffet i kanna – man har omedelbar tillgång till påtår (och tretår, med deras storlek på kannan).

Dagens val, på rekommendation, var en luftig rabarberpaj, med inslag av riven mandelmassa. Den kom lätt, lätt uppvärmd och med gammaldags vaniljsås till. Mycket ambitiöst.

Detta är lätt bästa caféet i Enköping, även om där finns ett par andra intressanta ställen till (dock mer i K-märkts smak, om ni fattar). Som ‘Arne’ sa, jag kommer tillbaka.

Etiketter Enköping, Gredelin, hembakt, Tant, utesittning

Annorstädes

Djurstens fyr och kafé

Post author Av erikb
Post date augusti 6, 2006
2 kommentarer till Djurstens fyr och kafé

Not: caféet på Djursten finns inte längre.

Ibland sägs ansträngningen stå i proportion till utdelningen, eller om det nu var tvärtom. Det skulle i detta fall betyda en otrolig fikautdelning med tanke på hur svårtillgängligt kaféet är. Med en rimlig bedömning så är det egentligen inte speciellt ansträngande att ta sig till Djurstens fyr, bara aningen småbesvärligt. Man sitter ju mest still i en luftkonditionerad bil, länge, länge… Det är en rejäl utflykt – det är kanske 8 mil räknat från Uppsala, inklusive en bilfärja som man kan tvingas vänta en halvtimme på. Man kör en oändligt tråkig väg till Öregrund, tar alltså bilfärjan över till Gräsö och åker en bit norrut på ön. Tag vänster vid Djurstens hemsnickrade skylt och kör en liten bit till på grusväg.

Sjövägen kan man hålla utsikt efter denna fyr.

Har man kommit till bilfärjan är det bara 4 kilometer kvar på ön.

Precis vid vattnet, och en fyr, ligger Djurstens kafé. I huset säljs kaffe, hembakt fikabröd och matiga smörgåsar.

Utbudet är kort men fullt tillräckligt. De är inga proffsbagare men det var gott och med lagom ambitionsnivå.

Man kan sitta ute på helikopterplattan, i den stekande solen.

Man kan också sitta under lite parasoller, i ”underskugga” som mina bordsgrannar kallade det.
Utsikten är minst sagt bra.

Med tanke på den långa restiden hit är det tur att smörgåsarna är ätbara. Gjordes på beställning och var helt godkänd.

Som gofika: läsk och valnötsbrownie. Godkänt, med plus i kanten för läsken. Åbros serie läskfabriken har läsk som jag tycker också går bra för oss vuxna även om det inte är vuxenläsk. Det är något mindre socker i och smakerna är udda (citron + melon, blåhallon, etc). Även plus för extremt snygga etiketter. De är nog ritade av Stina Wirsén tror jag.

På baksidan av läsken står det en rövarhistoria, olika per läsk. Mina tysk-svenska grannar läste för barnen om att världens starkaste man bor i Vimmerby (Åbros hemmaplan), för att han på jobbet varje dag måste provsmaka läsken Blåhallon. Barnen såg skeptiska ut. ”Nä, starkast i världen kanske bor i Vimmerby, men provsmakning tror jag inte på”. Referensramarna är olika…

Sammanfattningsvis: ett fantastisk miljö, ett bra utflyktsmål och bra fika. Passa på innan de stänger för säsongen, 20:e augusti.

Etiketter billigt, Djursten, Gräsö, hembakt, utesittning

Uppsalatrakten

Wiks slott

Som fik får detta betraktas som på gränsen för att komma med på denna webbplats. Det är ett sommarfik som servar badgäster från Uppsala. Det betyder glass, läsk och mycket begränsad fika.

Miljön är dock ovanligt bra. Det ligger som sagt ett slott runt knuten, en stor uppvuxen park runt omkring och så finns det en bra badplats.

Wik är en folkhögskola och kursgård vanligtvis. Caféet ligger i ett fint hus.

Som sagt, utbudet är begränsat. Två bra saker: de säljer Dr. Pepper och glass som inte kommer från GB (monopol, någon…?).

Etiketter slott, utesittning, Wik

Uppsalatrakten

Nibble gård

Det är lättsamt äventyr att åka hit – det är inte helt enkelt att hitta här ute på landet, trots karta och kartläsare. Vägskyltningen på vischan har ibland samma kvalité som asfalten. En fin sommardag är det i alla fall en färd genom odlade åkrar som är trevlig. Det ligger aningen söder om Enköping, kanske 2 mil eller så.

Väl framme så ser man en liten trädgård med några bord och stolar.

På innergården finns en liten stuga där de säljer lokalt producerade varor (som saft). De säljer även det typiska utbudet av gårdsproducerade varor. Har man varit runt lite i Uppland så känner man igen allt: sylt från Månkarbo, korv från Glad gris, etc. Det går läsa mer på deras egen webbplats.

Det finns även en liten cafédel. Allt verkar hembakt, bra. Det är mycket billigt; paj och kaffe kostade 34 kronor. Det finns även lite lunchpajer, smörgåsar och liknande. Dagens test var av morotskaka och toscapaj.

Morotskakan rekommenderades av några andra kunder på väg ut. Den var bra. Toscan bedömdes vara ordinär (är den inte oftast det?).

Personalen var trevlig, som de brukar vara på ställen som denna. Utesittningen är helt ok. Jag skulle inte tycka det var värt resan för att komma hit och fika inomhus. För mig är Nibble ett rent sommarställe.

En dag som denna, när solen riktigt gassade, så var resan dit halva upplevelsen.

Etiketter billigt, hembakt, Nibble, utesittning, vischan