Wien

Det är obegripligt egentligen att man inte tidigare vallfärdat till caféernas Mecka, Wien alltså. Det sägs ibland att caféet och det europeiska kaffedrickandet uppfanns här, efter att turkarna efter en belägring av staden på 1600-talet ska ha lämnat kvar säckar med mystiska bönor. Stadens första café ska ha öppnat så tidigt som 1685.

Det som är sant är i alla fall fall att en stark cafékultur utvecklades här under sent 1800-tal. Folk spenderade långa tider på café, läsande tidningar, debatterande politik eller med att spela spel. Detta är idag fortfarande en slags flytande definition på vad som räknas till ett riktigt wienercafé – finns det inte en stor uppsättning tidningar att läsa, kan man inte spela eller bara hänga så länge man vill så anses det inte vara ett riktigt café.

Vienna
Ingång till Cafe Bräunerhof, med sitt tidningsställ. Det sägs att stället köper dagstidningar för över 10.000 kronor i månaden
.

Vad dricker man då på café här? Just i denna stad så har man egna definitioner och namn på kaffet, till skillnad från den italienska skolan som annars gäller nästan överallt annars i världen. Man kan naturligtvis beställa en cappuccino men varför göra det när de har sin egen variant, Melange. Den är aningen svagare (espresson görs lite ”längre”, Verlängerter) men är annars ganska lik.

Det är en bra idé att läsa på i förväg. Det går inte att lista ut vad dryckerna innehåller bara baserat på namn, som Fiaker eller Einspänner. Den tyska sidan hos Wikipedia är uttömmande och bra.

Café SperlKaffe serveras alltid med vatten, här två Melange.

En Schwarzer är en lång espresso, som extraheras under upp till en minut. Den är relativt fylllig och aningen bitter.

Cafe Central
En Schwarzer på Cafe Central.

Det är en annorlunda upplevelse att fika i Wien. Det är självklart med bordsservering, till exempel. Det är nästan uteslutande proffs som serverar – personer som har detta som yrke i många år. Det är klart att sådant märks, på bland annat klädsel men framför allt på professionalitet. Det är skönt med pålitlig service och att själv slippa balansera med brickor och varmt kaffe.

Man dricker inte nödvändigtvis alltid det godaste kaffet i världen här, men det är helt klart en av de bästa fikaupplevelserna man kan få vill jag påstå. I alla fall om man gillar denna centraleuropeiska klassiska stil. Jag kan bara jämföra med de bästa fikaupplevelserna – i mitt falll från Prag, Budapest, Paris och kanske även Berlin – och då skulle jag vilja påstå att cafékulturen i Wien är mest utvecklade.

Demel
Personal i uniform på Demel.

Trots den professionella inställningen är det avslappnat och informellt. Bra ställen är de som nyttjats hårt och länge. Ommålningar i fondfärger och nya lättskötta plastmöbler är påhitt som är belagda med dödstraff har jag hört. Istället är det träpaneler som långsamt färgats (nikotin?) mörka och biljardbord som gäller. Stolar är till för att sitta länge i – vilket här räknas i timmar.

Café Prückel
Sittvänligt och småfula möbler på Prückel.

Undrar just vad det är som gör långsittningar möjligt rent ekonomiskt? Wien är ju inte en lågprisstad, personalen som jobbar är inte pryoelever och de bjuder som sagt på både tidningar och långsittning. Jag får inte riktigt ihop det hela.

Goldegg
Biljardbord och tidningshylla på Goldegg.

Ett favoritställe, om man nu kan ha det efter ett enda besök i staden, är Sperl. Lagom klassiskt, bekvämt och med all service. De listar 34 olika varianter på kaffe, 19 internationella dagstidningar och 10 veckomagasin. De har dock bara hållt på sedan 1880.

Café Sperl
Insidan hos Sperl.

Och nu undrar du kanske hur är det med kanelbullarna till kaffet? Fika på café här kan lika gärna bli lunch och middag. Alla ställen serverar också mat, självklart öl och vin om man önskar. Att gå på café behöver inte enbart handla om kaffe alltså.

Om vi talar om ‘gofika’ så är det vanligt med någon slags tårta. En personlig favorit är ostkaka, som i tysktalande länder ofta är ett bra val. Den varierar mellan riktigt tung mat för byggare till raffinerat elegant med fina fruktinslag. Inte sällan körsbär.

Cafe Central
Käsekuchen mit Kirschen, på Cafe Central.

Man är nästan alltid bra på konditorihantverket med avancerade bakverk. Det gäller att gå långa sträckor mellan caféerna om man ska hålla en balans mellan intag och uttag.

Demel
Mandeltårta på Demel.

Slutsatser:

  • Det är både formellare men samtidigt enklare att fika i Wien. Formellt för att det finns en viss procedur och kanske en kypare i svart kostym, enklare för att du som kund inte behöver göra mer än att sätta dig och bli serverad.
  • Man bör inte äta en tårtbit på varje café man besöker.
  • Läs en tidning, från början till slut. Sedan en till.
  • Det är roligt att på att prova varianter på kaffe som inte enbart pratar italienska.

Karins stallcafé

Det är helt klart orättvist att Karins stallcafé i Österbybruk inte varit omskrivet här tidigare. Stället är värt ett besök för sin lustiga profil (konst och hantverk ihop med fika). Caféet ligger precis vid herrgården och går inte att missa.

Karins stallcafé

Det är inte rättvist att jag skulle bedöma ställets övriga verksamhet då jag inte alls är i rätt målgrupp. Hantverk i denna stil är inte i min smak, men kanske det kan passa någon annan?

tingel

Det bjuds inte på finlir, utan mer gediget och en synnerligen ”opretto” sittning. Det mesta av fikat verkar göras på plats och det är ju precis det man är ute efter.

Karins stallcafé

Utbudet har alltid varit tillräckligt stort för att man ska hitta sin bit. Det är prisvärt och det finns egentligen inget alls att anmärka på. Det är ett bra betyg.

Karins stallcafé

Det är såklart inget latte-hak. Udda (och då menar vi udda) koppar och väl uppvärmd brygg är det som gäller.

Karins stallcafé

Smörgåsar har varit utmärkta de gånger vi provat. Vi saknar konstigt nog erfarenhet  av det söta, men vi får se till att åtgärda detta. Jag lovar att besöka Karin lite oftare från och med nu.

Westerlundska gården

Det mesta fikat intas troligen på helger. Så är det i alla fall i mina kretsar. När man fikar på andra tider – säg förmiddag en vardag – så får man se att andra grupperingar också är ute och fikar.

Westerlundska gården

Hemma hos Dr. Westerlund var det i alla fall så att man själv hörde till den yngre grupperingen fikagäster – inte så vanligt numera måste jag säga. I hans gamla hem (nu museum) från 1800-talet så driver Westerlundsällskapet café på sommaren. Gården ligger mitt i Enköping, ett stenkast från torget.

Westerlundska gården

Det verkar som om doktor Ernst hade humor, eller hur ska man tolka denna insändare?

Westerlundska gården

Det är en mycket grön sittning, i en inre trädgård som känns som en liten park. Träd ger skugga och det är ganska gott om plats. Jag vill inte verka snobbig, men plastmöbler går inte riktigt ihop med gården i övrigt; det är ett gammalt hem som skulle passa så mycket bättre med riktigt trä i möblerna.

Westerlundska gården

De tillämpar principen med ”fikakorg” här, dvs en kaka av varje sort till paketpris. Det är ett riktigt fyndpris: 30 kronor för hela rubbet inklusive kaffe! Obegripligt billigt med tanke på att allt är hembakt.

Westerlundska gården

Fikakorgen ger sensationellt bra värde. Det gäller att passa på innan de stänger för säsongen.

Fikat hemma hos doktorn är bra på ett lagom sätt. Lite väl lågt prissatt för sitt eget bästa kanske, sockerkaka blir alltid bra i egen produktion, vete kräver ofta en sockerbagare för att nå hela vägen fram. Personalen går runt med påtår vilket är trevligt. Parkmijön gör det till en ovanligt bra sittning. Det är ett lite hemligt ställe som inte ens alla i Enköping har koll på.

Fabian Flinks brödbod

Undrar om inte Fabian är mer vanlig bagare än sockerbagare? Han verkar i alla fall lokalt vara mest omtalad för sina bröd, även om affären självklart också har vete och andra söta saker.

Fabian Flink Brödboden har numera en cafédel med runt 10 platser.

Affären ligger mitt i centrala Enköping, på Torggatan. Jag kunde inte hitta en webbplats vilket kändes lite oväntat.

Fabian Flink
Jag är liten och just därför överraskande söt.

Nästan allt vi provat här har varit bra, speciellt de små, små söta bakverken är trevliga. De är alltså så söta och rika att en liten bit är precis lagom. Bakverk med choklad i har alltid varit bra.

Bakverken går mest i en svensk konditortradition tycker vi oss se. En personlig fråga om tycke och smak, men vi skulle gärna se mer av franska saker, som tarte eller liknande tunna pajer.

Fabian Flink Foccacia, hård grillad som den ska vara.

Det finns kaffe från maskin och vanligt brygg. Vid senste besöket så bryggde de direkt en ny kanna när de insåg att kaffet troligen stått för länge – bra och kvalitetsinriktat.

Fabian Flink

Fabians är ihop med Tant Gredelin de två bästa caféerna i Enköping, även om där finns en del andra stället också värda ett besök (som Tammerfors och Drott). Hos Fabian får man garanterat bra bröd till om man är inne på brunch. Foccacian är bra och grillas hårt (=rätt).

Fånöö orangeri

Egentligen är det för tidigt att skriva om Fånö (eller ska det stavas Fånöö?). Orangeriet har bara haft öppet ett par dagar och endast ett besök har hunnits med.

Fånöö orangeri

Fånö ligger vid Ekolsundsviken, runt 20 km öster om Enköping. Man tar sikte på Grillby och kör mot Härjarö och efter ett tag så dyker Fånös skyltar upp. Det är relativt enkelt att hitta hit.

Fånöö orangeri

I ett nymålat orangeri finns ett litet rum för utställningar och ett större att fika i. Det är fräscht, ljust och tack vare att solsidan är helt i glas så känns det nästan som att sitta utomhus. Vid fönstren hänger enkla och snygga ljusskydd i form av grov väv.

Fånöö orangeri

Utbudet var helt ok. Brödet var färskt (en lördag). Pajerna var köpta hos en annan firma men var ovanligt bra för att vara av den sorten – riktiga bär, inte sylt, och med hög smak.

Fånöö orangeri Enkel och bra smörgås.

Kaffe i termos var ok men skulle kunna vara så mycket mer – en del andra ställen med hög kaffeprofil har ett antal termosar med olika sorters kaffe, med ett mer medvetet urval av just kaffe. Zetas trädgård i Stockholm gör så, till exempel.

Fånöö orangeri
Hallon med aningen pistasch.

Fånöö orangeri
Hög blåbärsfaktor, både på höjden och i smak. Mer än godkänt.

Stället drevs av syskonen som bor ute på Fånö. De jobbade hårt och servicen var ovanligt rapp. Det kändes som ett lovande utflyktsmål. Lördagar har de guidad visning (av slottet antar jag) och det kan nog vara värt att försöka pricka in. Det finns också en bokskog precis i närheten som är värd att se, för det där speciella ljuset som endast bokskogar har.

Stensäters gård

Då var jag tillbaka på 2008 år kanske bästa överraskning, Stensäters gård.

Stensäters gård

Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga, stället var precis som vid besöket då: Karin och Hasse är personliga, mycket är hembakt och det är en bra sittning på en grön gårdsplan (parasoller samt halvskugga under träd). Huset är i samma fina skick, faktiskt otroligt fint på insidan.

Smakprovet håller jag standardiserat, dvs ägg/ansjovis och sedan den bit paj som ser bäst ut (rabarber i detta fall). Standardkaffe. Smörgås salt och bra, på tunn råg (köpt). Pajen bra och lagom stor.

Stensäters gård

Jag provade att göra en inspelning med mobilen. Det är mest ett experiment och därför sa jag inget under inspelningen. Jag tror att rörlig bild nog kan ge en bättre uppfattning av hur det egentligen ser ut så jag ska nog göra fler inspelningar fast då med riktiga kameran.

Enda nackdelen med Stensäter är att det är för långt från Uppsala. Kanske är det också en del i varför jag tyckte om stället; man har ju hunnit bli ganska kaffesugen när man väl är framme.

Strömsberg

Strömsbergs bruk ligger strax nordost om Tierp, dvs en bra bit från Uppsala mot Gävle. Det går smidigt med nya E4:an men tar dock ett litet tag. Det är c:a 70 km hit från Uppsala räknat.

I ett litet brukssamhälle finner man Café Strömsberg, inrymt i det gamla brukskontoret.

Strömsbergs bruk

Det erbjuds hembakat kaffebröd och smörgåsar. Utbudet en lördag var generöst. Övriga kunder verkade mest bestå av folk från trakten.
Strömsbergs bruk

I Bruksgalleriet i samma hus finns utställare under sommaren. Öppentider under 2009 är 29 maj-30 augusti: Fredag-Lördag-Söndag kl. 11-17.

Priserna är låga men de tar tyvärr inte kort.

Sittningen skulle vara oslagbar om man hade en bro över till den gröna sidan. Nu sitter man aningen utelämnat på asfalt framför huset eller runt hörnet mot baksidans trädgård. Det hade kunnat vara skönt att kunna sitta i skugga, varma dagar som den när vi var där. Vi drömde bort oss till skuggan av träden på andra sidan…

Strömsbergs bruk

Vi testade en vanlig kombo, dvs smörgås och något sött med kaffe. Vanligt kaffe i termos – ok. Personal gick runt med påtår vilket var ovanligt bra service!

Strömsbergs bruk
Testprotokollet. Före.

Smörgåsen var ok utan att vara speciellt, dock på hembakt bröd tror vi. Hembakt är över förväntan – borde pålägget matcha den ambitionen bättre?

Det söta var idag ostkaka på hjortron samt rabarberpaj. Båda var bra. Bra är ett försiktigt betyg i vår värld.

Strömsbergs bruk
Jag är söt, men skulle må bra av att vara lite syrlig också.

Det är en fin utflykt, speciellt när vädret är på ens sida såhär. Det är heller inte långt från E4:an vilket gör det till ett bra stopp när man är på väg en längre sträcka. Det var ett trevligt besök som har möjligheten att kunna bli ännu bättre.