Kategorier
Annorstädes

En liten smula på landet, Sundsta säteri

En liten smula finns inte längre. Eller, rättare sagt, smulan har flyttat ut på riktiga landet. Sundsta säteri ligger c:a 10 kilometer väster om Norrtälje. Vi Uppsalabor tjänar alltså möjligen på denna flytt.

Gamla fiket inne i Norrtälje var länge en absolut favorit, kanske det allra bästa fiket i denna del av landet. Nya smulan är mer restaurang än konditori.

En liten smula på Sundsta Säteri Den uppmärksamme ser att det står en golfbil parkerad utanför. Man kör genom en golfbana på vägen hit. Vid besöket på påskafton var samtliga kunder klädda i golfkläder. Bra eller dåligt?

En liten smula på Sundsta Säteri Kärringar måste lämna transportfordon utanför.

Inne i huset finns en stor matsal och mitt i står ett fikabord. Utbudet jämfört med gamla fiket i Norrtälje är mindre.

En liten smula på Sundsta Säteri

Testet inleddes på tårtbit. ”Vanligt” kaffe serveras i presskanna – utmärkt! Det är en detalj som visar att man är seriös även med bryggkaffe.

En liten smula på Sundsta Säteri Det är faktiskt den officiella tårtan för efterfesten på Nobelfesten, bestående av mjuk chokladbotten, havtorns-pannacotta, kråkbärsgelé och kråkbärsmousse på färskost. Den är betydligt lättare än man kan tro, söt, och helt enkelt god.

En liten smula på Sundsta Säteri En fikatestares liv är inte enkelt – man får pressa sig. Efter tårta intas en mycket, mycket liten dammsugare och en liten kaka. Inga anmärkningar alls utan så bra som man kan förvänta sig.

Det är roligt att smulan breddat sig och serverar mat med samma ambition som de var kända för när det gäller fika. Man behöver ibland gå vidare och hitta nya utmaningar.

Saknar man inte fiket då? Jo.

Kategorier
Annorstädes

Hornuddens trädgård

Detta ställe hör till en kategori fikaställen som börjar bli allt vanligare. Det är en kombination av olika verksamheter som hjälper varandra. Här är det gårdsförsäljning av grönsaker (och lite annat) som kombineras med café och restaurang.

Hornuddens trädgård

Hornuddens trädgård ligger längs väg 55 mellan Enköping och Strängnäs. Det är närmare till Strängnäs. Vägen hit är fin körning, om man har farthållare – det är lurig väg och gott om fartkameror. Även sista biten på gropig grusväg är lite annorlunda med sina små uppmuntrande skyltar. Roligt initiativ.

Hornuddens trädgård

Väl framme så finns en butik i markplan och en matdel en trappa upp. Man kan sitta inne eller på ett trädäck.

Hornuddens trädgård

Det som är godast i butiken är troligen tomaterna – många varianter och ovanligt med så brett utbud.

Hornuddens trädgård

Till saken, fikat. Man går en trappa upp, beställer från en lista och blir serverad vid bord. Bra service om än lite stelt. Det hade varit trevligare att välja med ögonen och inte läsa på en meny. Det är mer restaurang än café i den meningen. Maten är utmärkt i en renodlad råvarufokuserad stil.

Hornuddens trädgård
Rödbetssoppa med örtbröd. Elegant i sin enkelhet.

Det söta utbudet är inte stort men följande har testas:

Hornuddens trädgård Citronpaj med hemgjord glass.

Hornuddens trädgård Vetebröd med stort inslag av blå bär.

Hornuddens trädgård Panacotta på buskväxande blåbär med syltade tomater. Ovanligt. Mer efterrätt än fika.

Kaffet är gott och kommer i presskanna. Det är en lösning som fler borde följa. Det ger färskt kaffe med inbyggd påtår. Det går också att variera kaffet på enkelt sätt, och ge en möjlighet att själv välja bönor för den som vill. Man dricker ur klassiska kaffekoppar. Det är nu så vanligt med gigantiska lattekoppar att man slås av hur lite kaffe det är i en gammal ”kaffekopp”.

Hornudden är ett ställe som har höga ambitioner och det är alltid välkommet. Som mat- och efterrättsställe är det bättre än strikt fika. Möjligheten att köpa på sig lite bra grönsaker gör det till en bra utflykt dock. Vi rekommenderar att man kommer lite småhungrig så att man också orkar med lite mat innan efterätten.

Kategorier
Annorstädes Teori

Wien

Det är obegripligt egentligen att man inte tidigare vallfärdat till caféernas Mecka, Wien alltså. Det sägs ibland att caféet och det europeiska kaffedrickandet uppfanns här, efter att turkarna efter en belägring av staden på 1600-talet ska ha lämnat kvar säckar med mystiska bönor. Stadens första café ska ha öppnat så tidigt som 1685.

Det som är sant är i alla fall fall att en stark cafékultur utvecklades här under sent 1800-tal. Folk spenderade långa tider på café, läsande tidningar, debatterande politik eller med att spela spel. Detta är idag fortfarande en slags flytande definition på vad som räknas till ett riktigt wienercafé – finns det inte en stor uppsättning tidningar att läsa, kan man inte spela eller bara hänga så länge man vill så anses det inte vara ett riktigt café.

Vienna
Ingång till Cafe Bräunerhof, med sitt tidningsställ. Det sägs att stället köper dagstidningar för över 10.000 kronor i månaden
.

Vad dricker man då på café här? Just i denna stad så har man egna definitioner och namn på kaffet, till skillnad från den italienska skolan som annars gäller nästan överallt annars i världen. Man kan naturligtvis beställa en cappuccino men varför göra det när de har sin egen variant, Melange. Den är aningen svagare (espresson görs lite ”längre”, Verlängerter) men är annars ganska lik.

Det är en bra idé att läsa på i förväg. Det går inte att lista ut vad dryckerna innehåller bara baserat på namn, som Fiaker eller Einspänner. Den tyska sidan hos Wikipedia är uttömmande och bra.

Café SperlKaffe serveras alltid med vatten, här två Melange.

En Schwarzer är en lång espresso, som extraheras under upp till en minut. Den är relativt fylllig och aningen bitter.

Cafe Central
En Schwarzer på Cafe Central.

Det är en annorlunda upplevelse att fika i Wien. Det är självklart med bordsservering, till exempel. Det är nästan uteslutande proffs som serverar – personer som har detta som yrke i många år. Det är klart att sådant märks, på bland annat klädsel men framför allt på professionalitet. Det är skönt med pålitlig service och att själv slippa balansera med brickor och varmt kaffe.

Man dricker inte nödvändigtvis alltid det godaste kaffet i världen här, men det är helt klart en av de bästa fikaupplevelserna man kan få vill jag påstå. I alla fall om man gillar denna centraleuropeiska klassiska stil. Jag kan bara jämföra med de bästa fikaupplevelserna – i mitt falll från Prag, Budapest, Paris och kanske även Berlin – och då skulle jag vilja påstå att cafékulturen i Wien är mest utvecklade.

Demel
Personal i uniform på Demel.

Trots den professionella inställningen är det avslappnat och informellt. Bra ställen är de som nyttjats hårt och länge. Ommålningar i fondfärger och nya lättskötta plastmöbler är påhitt som är belagda med dödstraff har jag hört. Istället är det träpaneler som långsamt färgats (nikotin?) mörka och biljardbord som gäller. Stolar är till för att sitta länge i – vilket här räknas i timmar.

Café Prückel
Sittvänligt och småfula möbler på Prückel.

Undrar just vad det är som gör långsittningar möjligt rent ekonomiskt? Wien är ju inte en lågprisstad, personalen som jobbar är inte pryoelever och de bjuder som sagt på både tidningar och långsittning. Jag får inte riktigt ihop det hela.

Goldegg
Biljardbord och tidningshylla på Goldegg.

Ett favoritställe, om man nu kan ha det efter ett enda besök i staden, är Sperl. Lagom klassiskt, bekvämt och med all service. De listar 34 olika varianter på kaffe, 19 internationella dagstidningar och 10 veckomagasin. De har dock bara hållt på sedan 1880.

Café Sperl
Insidan hos Sperl.

Och nu undrar du kanske hur är det med kanelbullarna till kaffet? Fika på café här kan lika gärna bli lunch och middag. Alla ställen serverar också mat, självklart öl och vin om man önskar. Att gå på café behöver inte enbart handla om kaffe alltså.

Om vi talar om ‘gofika’ så är det vanligt med någon slags tårta. En personlig favorit är ostkaka, som i tysktalande länder ofta är ett bra val. Den varierar mellan riktigt tung mat för byggare till raffinerat elegant med fina fruktinslag. Inte sällan körsbär.

Cafe Central
Käsekuchen mit Kirschen, på Cafe Central.

Man är nästan alltid bra på konditorihantverket med avancerade bakverk. Det gäller att gå långa sträckor mellan caféerna om man ska hålla en balans mellan intag och uttag.

Demel
Mandeltårta på Demel.

Slutsatser:

  • Det är både formellare men samtidigt enklare att fika i Wien. Formellt för att det finns en viss procedur och kanske en kypare i svart kostym, enklare för att du som kund inte behöver göra mer än att sätta dig och bli serverad.
  • Man bör inte äta en tårtbit på varje café man besöker.
  • Läs en tidning, från början till slut. Sedan en till.
  • Det är roligt att på att prova varianter på kaffe som inte enbart pratar italienska.
Kategorier
Annorstädes

Karins stallcafé

Det är helt klart orättvist att Karins stallcafé i Österbybruk inte varit omskrivet här tidigare. Stället är värt ett besök för sin lustiga profil (konst och hantverk ihop med fika). Caféet ligger precis vid herrgården och går inte att missa.

Karins stallcafé

Det är inte rättvist att jag skulle bedöma ställets övriga verksamhet då jag inte alls är i rätt målgrupp. Hantverk i denna stil är inte i min smak, men kanske det kan passa någon annan?

tingel

Det bjuds inte på finlir, utan mer gediget och en synnerligen ”opretto” sittning. Det mesta av fikat verkar göras på plats och det är ju precis det man är ute efter.

Karins stallcafé

Utbudet har alltid varit tillräckligt stort för att man ska hitta sin bit. Det är prisvärt och det finns egentligen inget alls att anmärka på. Det är ett bra betyg.

Karins stallcafé

Det är såklart inget latte-hak. Udda (och då menar vi udda) koppar och väl uppvärmd brygg är det som gäller.

Karins stallcafé

Smörgåsar har varit utmärkta de gånger vi provat. Vi saknar konstigt nog erfarenhet  av det söta, men vi får se till att åtgärda detta. Jag lovar att besöka Karin lite oftare från och med nu.

Kategorier
Annorstädes

Westerlundska gården

Det mesta fikat intas troligen på helger. Så är det i alla fall i mina kretsar. När man fikar på andra tider – säg förmiddag en vardag – så får man se att andra grupperingar också är ute och fikar.

Westerlundska gården

Hemma hos Dr. Westerlund var det i alla fall så att man själv hörde till den yngre grupperingen fikagäster – inte så vanligt numera måste jag säga. I hans gamla hem (nu museum) från 1800-talet så driver Westerlundsällskapet café på sommaren. Gården ligger mitt i Enköping, ett stenkast från torget.

Westerlundska gården

Det verkar som om doktor Ernst hade humor, eller hur ska man tolka denna insändare?

Westerlundska gården

Det är en mycket grön sittning, i en inre trädgård som känns som en liten park. Träd ger skugga och det är ganska gott om plats. Jag vill inte verka snobbig, men plastmöbler går inte riktigt ihop med gården i övrigt; det är ett gammalt hem som skulle passa så mycket bättre med riktigt trä i möblerna.

Westerlundska gården

De tillämpar principen med ”fikakorg” här, dvs en kaka av varje sort till paketpris. Det är ett riktigt fyndpris: 30 kronor för hela rubbet inklusive kaffe! Obegripligt billigt med tanke på att allt är hembakt.

Westerlundska gården

Fikakorgen ger sensationellt bra värde. Det gäller att passa på innan de stänger för säsongen.

Fikat hemma hos doktorn är bra på ett lagom sätt. Lite väl lågt prissatt för sitt eget bästa kanske, sockerkaka blir alltid bra i egen produktion, vete kräver ofta en sockerbagare för att nå hela vägen fram. Personalen går runt med påtår vilket är trevligt. Parkmijön gör det till en ovanligt bra sittning. Det är ett lite hemligt ställe som inte ens alla i Enköping har koll på.